Anne-Lee Mellström

Vad arbetar du med hos Araya & Maskovic Konfliktlösningar, och vilka typer av uppdrag är du oftast inne i?

Jag är specialist i konflikthantering och knuten till Araya & Maskovic genom ett samarbetsavtal. Det innebär att jag, vid sidan av att jag är ute i uppdrag, även jobbar med rådgivning, försäljning och utvecklingsfrågor i verksamheten. Vanligast är att jag är inne i medlingar, arbetsmiljökartläggningar och grupputvecklingsprocesser. Jag håller också flera utbildningar inom praktisk konflikthantering varje år.

Vilken är din främsta egenskap/styrka som specialist i de insatser du gör?

Något jag ofta får höra är att jag är orädd och modig. Det vill jag nog lyfta fram som en styrka som hjälper mig i de insatser jag gör. I kombination med en känslighet och empati i svåra situationer ger det mig en hög förståelseförmåga – även för det outtalade.

Vad har du lärt dig om konflikter som du önskar att fler förstod tidigare?

Att konflikter inte är farligt. Det är en förutsättning och en energi i arbetsgrupper – en kraft som frigör potential och leder oss framåt. Det är hur chefer och HR tidigt hanterar skav och friktion som ger resultatet. Ur ett systemiskt perspektiv är konflikt ofta mindre ett problem hos individer och mer ett signalvärde i relationer och strukturer. Den berättar att något i systemet behöver justeras – det är inte alltid det man tänker på i första hand.

På arbetsplatser är det därför avgörande att HR och chefer har en tydlig process för hur konflikter bör hanteras. Formen och de olika stegen är ibland viktigare än innehållet, brukar jag säga.

Vad tror du ofta behöver hända för att en konflikt ska kunna bli en väg till utveckling?

Jag tror att en konflikt behöver göra ont på "rätt sätt" för att kunna leda till utveckling. Inte så att människor går sönder av den, utan så pass mycket att det inte längre går att fortsätta som vanligt.

Många konflikter visar ju att något viktigt har varit osagt länge. Gränser som inte satts, behov som inte uttryckts, missförstånd som vuxit eller olikheter man försökt släta över. Tidig hantering, vilja och mod till en öppen dialog är en förutsättning – mod att prata om det som pågår under ytan: känslor, tankar och behov. När vi börjar prata behov händer det något mellan oss människor, för behov handlar inte om att ha rätt eller att få bestämma, utan om ett önskemål att få uttrycka vad som är viktigt för oss. När det kommer upp till ytan kan det bli ovant – men också ärligt.

Min erfarenhet är att de mest utvecklande konflikterna inte är de där någon vinner, utan de där människorna efteråt förstår varandra bättre, blir tydligare mot sig själva och förändrar något i relationen framåt. Då blir konflikten inte bara ett bråk, utan en vändpunkt.